Blogg

Godmorgon! 

Sitter vid datorn och ser ut över ett vackert, vintervitt landskap.

Det låter kanske inte så märkvärdigt, men här i nordvästskåne har de vita dagarna denna vinter varit ett fåtal. Solen skiner och barnen gläds åt att få kasta sig ut i det vita, det känns gott att naturen fortfarande är mer lockande än skärmsällskap!

Idag vill jag skriva några rader om kost och hud. En av de vanligaste kommentarerna jag får när jag träffar människor med hudproblem och berättar om min resa till en mer problemfri hud är: "jag orkar/kan/vill inte förändra min kost, jag vill bara få leva som alla andra". Den där viljan att få leva som "alla andra", att få vara "normal" är väldigt vanlig när man levt med en problemhud under en längre tid och som i perioder får oss att känna oss utanför, annorlunda till och med skamfyllda. I denna sitiation är önskan om att få vara som "alla andra" helt naturlig. I den känslan är det också normalt att uppleva ett motstånd mot att göra förändringar som ytterligare ställer oss i särställning. Jag tänker inte komma med en mängd duktiga tips och pekfingrar så sluta inte läsa än!

När min hud var som värst hade jag börjat förstå ett samband mellan hur och vad jag åt och hur min hud betedde sig. Huden var ofta infekterad, röd, kliande och händerna svullnade upp. huden var skör och sprack lätt, dessa sprickor blev sedan infekterade och en feberkänsla spred sig i kroppen. Jag bestämde mig för att ta bort gluten, socker, mjölkprodukter och kött (jag vet, det är en Stor förändring!) I det läget var jag så desperat att jag hade kunnat göra vad som helst och en kostomläggning kändes som ett lindrigt steg.

Under 3 månader åt jag enbart raw food vilket va en mycket prövande period, om jag inte hade haft ett fantastiskt stöd i min omgivning hade jag nog inte fullföljt den. Jag började också äta svartvinbärskapslar och till en början 2st om dagen sedan en ökning till 4st/dag. Till en början blev min hud sämre...inte vad jag hade hoppats på men efter ca 14 dagar vände det och huden började läka. Då vill jag säga att jag inte kan komma ihåg när min hud varit läkt innan. Den har sedan jag var i 4-års åldern alltid varit narig och sårig! Succesivt började jag äta tillagad vegetarisk mat, ersatte även mjölkprodukterna med soja-havre- och mandel mjölk. Gluten, kött och socker uteslöt jag fortfarande men någon månad senare tillsatte jag olika glutenfria produkter och märkte ingen försämring. Det tog ungefär 5 månader tills jag provat mig fram till en kost där jag kände mig hemma och kunde börja äta ute igen och inte alltid ha med matlådor med specialkost. 

Idag har det gått 3 år sedan min kostomläggning, jag äter fortfarande vegetarisk mat och ca 2-3 ggr i månaden äter jag fisk eller skaldjur eftersom jag tycker att det är gott och mitt blodvärde mår bra av det. Jag är restriktiv med gluten och mjölkprodukter men äter det vid vissa tillfällen. Socker mår vi ju alla bra av att hålla oss ifrån men jag erkänner att jag är mycket förtjust i choklad så det unnar jag mig ibland!

Jag lever i en stor familj med 4 barn, 2 hundar, 4 katter, höns och ett hus på landet. Att stå timmar i köket finns det inte utrymme för även om jag älskar att laga mat. Mitt i vardagen ska allt fungera lätt och smidigt, jag vill kunna leva ett liv utan för stora uppoffringar och jag vill inte ge mina barn en bild av att mat och ätande är något komplicerat och problemfyllt. Jag tycker idag att jag hittat en bra balans mellan kost och hud, och då vill jag gärna ge min definition av Balans: För mig är balans i livet inte ett permanent tillstånd utan snarare en aktivitet. Varje dag är unik,  jag är också olika från dag till dag, en dag lugn och harmonisk, nästa dag stressad eller nervös inför ett uppdrag på jobbet, den tredje dagen trött efter att ha passat sjuka barn...ändå kan jag finna balans genom att lyssna på min kropp och följa livets skiftande rytm. Jag kan inte äta samma saker när jag är stressad som när min kropp är utvilad och stark. När kroppen mår bra kan jag unna mig att äta lite "som jag vill" när kroppen redan är belastad försöker jag underlätta för den genom att äta det jag vet att vi mår bra av - kroppen och jag.

Så till dig som lider av en hudproblem och försöker hitta en kost som passar för just din hud vill jag säga: ge inte upp! Kom ihåg att din kropp blir starkare och mer tålig när den fått möjlighet att finna sin balans. Det hjälper vi till med när vi tillför näring både inifrån och utifrån. 

Jag tror inte att det finns några "normala" människor eftersom vi alla är olika och helt unika men för mig betyder det mycket att få känna att jag inte behöver anpassa mitt liv efter min hud längre utan att det går att leva som "alla andra".

Hälsningar,
Karin