Blogg

Den här vintern blev jag verkligen påmind om hur viktigt stress – eller snarare att undvika stress – kan vara även för huden.

Jag har ett yrke där vi alltid har som mest att göra i november-december, och där de sista veckorna inför jul och nyår ofta blir en veritabel kapplöpning mot klockan. Jag jobbar dessutom på ett litet företag där varje extra timme faktiskt gör skillnad, så under den stressigaste perioden blir det inte några lediga kvällar eller helger.

Det här är inte nyttigt på något sätt, det visste jag förstås sedan innan, men i vinter såg jag tydligt dag för dag hur min hud urartade totalt. Jag var ju så himla lycklig och fascinerad när mina hudproblem efter flera år nästan var som bortblåsta i somras, men från början av december – någon vecka efter att den riktiga stressperioden började – och framåt började plitorna och rodnaden komma tillbaka, lite värre för varje dag som gick.

Att det dessutom var vinter med ömsom minusgrader och torr luft, och ömsom storm och horisontellt ösregn (det klassiska vintervädret i Borås-Göteborgs-trakten) gjorde inte heller saken bättre, men att det framförallt var stressen som var den stora boven var uppenbart: Nu, när jag faktiskt kan andas igen, börjar huden också så sakteliga återhämta sig, trots växlande väderlek. Jag har fortsatt använda svartvinbärsserien, som ursprungligen bidrog till att förbättra min hud, under hela tiden, och framförallt svartvinbärsoljan har känts som en livräddare under kalla dagar med mycket utevistelse (och nu pratar jag om januari och februari när jag hunnit vara ute, inte om december när inget alls hjälpte oavsett). Även läppceratet med svartvinbär har visat sig vara helt fantastiskt – jag tror att det är första vintern utan nariga läppar

Nu ser jag fram emot en vår när jag hinner andas och ta igen mig, och förhoppningsvis får tillbaka min fina hy från förra sommaren.